Jag har på senare tid kännt att jag saknar min blogg. Jag hade så härliga komentarer att läsa här ibland och jag fick verkligen en boost av det, livshändelser kom emellan och av någon anledning dunstade jag sakta bort tills jag befann mig på botten. Sakta men säkert har jag börjat klättra mot toppen och nu känner jag äntligen lusten att skriva igen. Så jag är så försiktigt tillbaka, i min egen takt.