Läste precis (ganska sent) om mannen som "glömt" sin son i bilen, i tron om att han var lämnad på dagis. Jag tror aldrig jag har kännt mig så illa berörd av någon annan människas olycka, jag mådde/mår riktigt dåligt när jag läste det och tankarna försvinner inte från mitt huvud!  

Ett barn i en kokhet bil i 6-8 timmar!? Fy fan vad hemskt, finner inte ord! Stackars lilla liv! Denna händelsen söker mig illamående, mina tankar går till det änglabarn & änglamamman som nu ofrivilligt finns till!  

 

(Var tvungen att skriva av mig lite, hoppas att kunna sova inatt) ♡