detta är Emma min barndoms vän, vi lärde känna varrandra när vi var åtta år gamla då hon började låna massa pennor av mig när jag var ny i klassen på högastenskolan. Jag tyckte dock efter ett ca tio lån av samma färg på penna så måste hon ha viljat något mer, så där och då i Bettis klassrum blev vi bästa vänner, 8 år gamla.
sedan dess har vi på ett eller annat sätt hängt ihop och det har givetvis inte alltid varit lätt på vägen men trots efter 15 år av rostig och knagglig vänskap så räcker det att vi ska träffas för att båda ska bryta ut i skratt och avlida i andnöd.
vi motsvarar ungefär Carrie och Samantha i #sex and the city, sjukt olika personligheter men på något sätt så bara klickar det. hur jag nu började tänka på vår vänskap var att helt plötsligt från ingenstans så hörde Emma av sig igår och vi tog en lite hemma-spa kväll och kollade på PH, vi skrattade så vi nästan kissade på oss så fort vi såg Joppe (ett sjukt roligt freak) att se på tv.. Vi låg dubbla av skratt i soffan när han sprang rundor i huset och grät för att han skulle hem. Det är så typiskt oss, att sitta och stor skratta till något helt meningslöst.. Joppe liksom. Jag älskar dig Emma! Kram, S.