Idag hade min dotter en önskan för hela dagen, Det enda hon ville göra var att åka till sin farfar två dagar tidigare för att hon saknade han jättemycket! -mamma jag vill faktiskt det! Inga bråk eller sura miner utan det ända hon gjorde var att förtydliga vad hon ville och som förälder  måste jag acceptera & lyssna till mitt barns vilja (inom rimliga gränser såklart) men jag tror att många separerade föräldrar glömmer det så smått för att egot kommer före. Många tänker nog - Meh,  det är ju mina dagar? Och nej, det är det inte. Det är faktiskt barnets dagar och det måste vi vuxna arbeta hårt med att komma ihåg! Izabella är nu 3,5 år gammal och är en väldigt förståndig liten dam. Varför ska man som förälder utöva någon makt för att man har varannan vecka eller vad man nu har för upplägg? Jag och Izabellas pappa & hans familj har en god relation och det är något vi har som vuxna jobbat för. Vi har absolut inte alltid varit överens men vi har effektivt jobbat om där funnits svårigheter, man måste Komma ihåg som förälder vad man jobbar för (sitt barns välmående) och då ska detta oavsett situation vara i centrum 100 % alltid! Det är kanske inte lätt för alla att alltid tänka så men då en det viktigt att minnas att där finns hjälp att få, det är inte fel om man behöver hjälp och den finns där av en anledning! Att användas! 

Är du i en situation där du tror att du inte är din bästa veriation av föräldern du vill vara så ta steget. Ring kommunen, prata med en vän och framförallt! Bryt mönstret, för ditt barns skull! 

Mina fina Izabella på morgonen idag ♡